När jag inte hör din röst, så känner jag mig tom.
Saknar den tröst som jag fick från dina ord.
Det värsta av allt är att du inte bryr dig alls.
Jag gav dig en till chans, jag gav dig mitt allt.
När jag var ledsen torkade du mina tårar,
när jag va ensam så slapp jag att bli sårad.
Det fanns nånting i dig som fick mig förstå,
att det var menat att det för alltid skulle va vi två.
Du var speciell, mitt allt, min bästa vän.
Det händer igen, att jag blir lämnad själv.
Saknar din röst, det blickar till en känsla.
Snälla titta på mig , jag vill inte vara ensam!
Det gör ont att veta att jag faller ner,
jag ler mot vinden, pallar inte mer!
Du rev upp ett sår i mig som aldrig mer läker,
det var vi två mot världen men nu är det förgäves..
Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig allt för väl.
Men om du ser mig i ögonen så säg då ett långsamt farväl.
Jag vill leva för dig, tills jag slutar andas.
Vill vara med dig, vill inte ha nån annan.
Jag finner snart inga ord, jag känner mig tom.
Mina tårar blir till blod, det gör så jävla ont.
Kan inte släppa dig nu, för det var du som fick mig uppleva kärlek till slut.
Snälla , du vet att jag vill ha dig tillbaka.
Vill inte hamna i tårar sen när jag vaknar.
Mina minnen blickar fram till vår vänskap,
våran vänskap blickar fram tillbax till en saknad.
Om jag drömmer, så vill jag gärna vakna,
för allt jag vill är o få dig tillbaka.
Jag skulle korsa öknen för o ge dig hjäl ,
bränna mig på brinnande kol om & om igen.
Du fick mig att gå igenom eld och vatten,
jag saknar din värme med dig på natten.
Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig allt för väl.
Men om du ser mig i ögonen , säg då ett långsamt farväl..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar