VERS 1:
Två tusen åtta, var det värsta året i mitt liv
lyckan den försvann, och ja kaoset det tog vid
visst hade saker varit skit långt innan det
men detta år var bomben som krossade min värd
skolan ringde hem, fattade väll att nått var fel
hade knappt några vänner, dom flesta kolla ner
grävde mig i ångesten och hatade mig själv
självskadebeetende, var nu min ända vän
samtal hela tiden, både oss soc och bup
fatta inte felet, tyckte väll jag skulle växa upp
nu kom den jävla frågan, fan jag kände tårar
en hemlighet, som så länge min familj har plågat
"missbrukar någon alkohol i din närhet?"
Ville säga ja, men kunde inte pågrund av kärlek
fan, nu är jag tillbaks till ruta ett
för att skydda sanningen, men hade jag gjort rätt?
REF:
Mitt liv på ett papper, ord skrivna med bläck
anteckning och diagnos, det här är inte lätt
tankar som kommer, och minnen som slår en
kärlek blandat med hat, försöker dölja sanningen
Vers 2
Samtal och samtal och vecka efter vecka
sa ändå ingenting, nu får det fan ta räcka
orkar inte sitta och få sanningen ur mig
skulden och skamen, jag kände över dig
skolka skolan för mycket, betygen bara sjönk
spelade ingen roll så länge jag vaknar ur min dröm
efter några månader, kom vändpukten i livet
dom sa dom skulle skiljas, och lyckan tog vid mig
även fast det gjorde ont, så blev jag lättat
jag blev mer uppen och jag vågade berätta
att min pappa har problem, är inte mitt fel
sommaren 09, ja den fick mig att inse det
är aldrig ensam, det är ett vanligt problem
och kom ihåg, det är aldrig DITT fel
att träffa andra som haft det lika dant
gjorde mig stolt, för jag är maskrosbarn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar